Då och då pratar ekonomer om hävstång och säger det som att alla förstår vad det betyder.
Egentligen är inte hävstången ett ekonomiskt begrepp, utan har varit en av de viktigaste funktionerna inom fysiken. Ett exempel på en hävstång är att fiska. Det är ingen omöjlighet att hålla ett fiskedrag och en bit lina i handen och kasta iväg i brösthöjd, men draget skulle inte komma längre än ett par meter i bästa fall. Om valfritt kast är tillåtet skulle draget komma längre, eftersom alla skulle kasta ett överarmskast (ta sats med armen bakom kroppen, rotera över axeln och släppa draget i rätt läge). Dragen skulle nog tyvärr inte komma så långt ändå, men klart längre än i första försöket.
Om vi istället håller i ett fiskespö och gör på samma sätt kommer ''armen'' bli längre. Dels har vi en arm som är en meter och som även förlängs med ett fiskespö som är två meter. Helt plötsligt kan draget slungas iväg 15-20 meter utan problem. Samma sak gäller med en bultnyckel vid däckbyte. Ju längre arm den har, desto lättare är det att få en lägesförändring av bulten.
Hävstång inom ekonomi kan sägas vara det omvända. Här är det inte armen som är företaget, utan bulten. Från bulten finns en arm på en meter, som motsvarar bolagets resultat. Här går det, om vi vill, att köpa en längre arm för en viss insats. Ju längre ut armen kan rotera, desto högre blir vinsterna (och förlusterna). Det enda sättet vi kan förlänga armen är att låna.
Säg att vi har hittat en perfekt produkt. Oavsett hur många produkter vi tillverkar kommer alla säljas till samma pris (200 kronor). Problemet är att varje produkt kostar 100 kronor och vi har bara 1 000 kronor tillgängligt. Vi kan med andra ord bara köpa in 10 enheter i taget innan vi behöver sälja och sedan köpa nya, vilket naggar på den begränsade tid vi lever. Om vi varje månad säljer dessa 10 enheter för 2 000 kronor och köper in dem för 1 000 kronor, kommer resultatet bli 1 000 kronor per månad. Vi kan månad två köpa in 20 enheter (eftersom vi har 2 000 kronor i kassan) och så rullar det vidare.
Eftersom det är en perfekt produkt och marknaden inte går att mätta får vi tipset att ta lån på 1 000 kronor. Vi har då under första månaden möjlighet att köpa 20 enheter (2 000 kronor) som säljs för 4 000 kronor. Månad två kan vi köpa in 40 enheter, sedan 80 osv.
Tredje alternativet är att vi lånar 2 000 kronor. VI kan då under första månaden köpa in 30 enheter, sälja dessa för 6 000 kronor, köpa in 60, 120, 240 osv.
Vad får vi ut av detta?
Vi säljer 10 enheter för 2 000 kronor. Dessa är inköpta
för 1 000 kronor. Vi får därmed en vinst på 1 000 kronor (samma som
insatsen).
Vi säljer 20 enheter för 4 000 kronor. Dessa är inköpta för 2 000 kronor och vinsten är 2 000 kronor (dubbla insatsen).
Vi säljer 40 enheter för 8 000 kronor. Vinsten för dessa är 4 000 kronor. Vi har nu fyrdubblat vår insats.
I fall 2 och 3 tillkommer förmodligen även en ränteutgift för lånet, men förmodligen klart lägre än den vinsten som uppstår av belåningen.
När ekonomer pratar om hävstång innebär det med andra ord en viss belåning. Denna belåning gör att vi kan köpa någonting som vi annars inte haft möjlighet till och som skapar avkastning. På så sätt kan vår vinst öka. Nackdelen är att vid en förlust så blir givetvis förlusten också högre.
När vi pratar om våra löner (och för den delen även andra inkomster) gör vi det ofta i form av belopp. Hundra kronor är hundra kronor, men vad är egentligen värdet? Det låter givetvis bra att lönen har ökat, särskilt om det görs år efter år.
För att vi se om vår lön egentligen har ökat behöver vi räkna på vår reallön. I den beräkningen ser vi inte bara till hur mycket vår lön har ökat, utan även hur inflationen påverkar.
Inflationen är ett mått på förändringen av priser i Sverige. Säg att en matkasse med ett paket vingummi och ett paket kaffe kostar 100 kronor när vi börjar mätningen. Under första året ökar priset på varorna med 3% För att jag ska kunna köpa samma varor andra året krävs att min inkomst ökar med minst 3%, annars behöver någon vara prioriteras bort.
Om varorna ökar 3% i pris under ett år medan löneökningen endast är 2% uppstår en reallönesänkning med 1% (eftersom prisökningen är högre än min löneökning). Istället för att köpa 100 stycken vingummi kan jag bara köpa 99. Det motsatta kallas istället för reallöneökning. Då ökar min lön snabbare än inflationen och jag kan köpa mer godis för min lön.
När vi pratar om ekonomi över en längre period måste vi nästan alltid tänka på ränta-på-ränta-effekten. Om vingummin kostar 100 kronor och ökar i pris med 3% kommer de efter ett år kosta 103 kronor. Om de sedan fortsätter öka med 3% så ökar de från 103 kronor (och inte 100) och kostar det tredje året 106 kronor. Om vi missar löneökningen första året behöver vi med andra ord få en löneökning på 6% år två för att ta igen det vi har missat.
Att räkna ränta-på-ränta i två år är inte så svårt, det går dessutom att göra med en vanlig miniräknare eller i huvudet om huvudräkningen tillåter decimaler. Om vi istället tänker en prisökning på 3% under 30 år skulle priset slutligen bli 243 för de vingummi och kaffe. Detta är särskild viktigt att tänka på när det gäller sparande, framförallt pensionssparande. Det är en stor skillnad på pensionen mellan de som börjar pensionsspara när de är 25 och de som är 35.
Extra kännbart kan det bli under kristider. Under första världskriget bidrog inflationen att priserna från 1914 till 1919 steg med 166%, vilket innebär att en påse vingummi efter bara fem år kostade nästan tre gånger så mycket. En del av detta återställdes när Sverige hade deflation tre år i rad, men givetvis blir det panik i samhället eftersom lönerna måste upp.
I modern tid är det mer stabilt. Under perioden 1994-2021 har den svenska inflationen inte varit högre än 2,5% mer än två gånger, båda gångerna, 2008 och 2011, var precis innan och efter en finansiell kris.